Stefan köper nästan alltid en present på flygplatsen för att kompensera för alla resor han gör i jobbet. En av Stefans favoriter är en lokal chokladbit som de kan äta på helgen. Den går relativt snabbt att köpa och både frun och barnen verkar uppskatta den.
Idag har Stefan lite extra tid på flygplatsen. Han går mellan hyllorna på Illum Bolighus. Sonderar. Han hittar en ljusstake och en vas som han tror är fina. Kvinnan i kassan, som inte vill blanda sig i Stefans relationer, svarar att ”jag gillar båda” när han frågar vilken han ska köpa, och tvingar Stefan att, på egen hand, välja vasen.
Väl i luften lutar han sätet tillbaka och beställer både öl och nötter.
”Åh vad gulligt, tack älskling”, säger Stefans fru, Helena, och ställer ifrån sig paketet på byrån i hallen.
”Ska du inte öppna?”
”Jo, kan du ropa på Theo att det är middag.”
Han ser hennes rygg försvinna in i köket.
”Theo, kom ner nu, det är middag.”
”Pappa får vi choklad idag?”
”Kom nu.”
Under middagen svarar Stefan ”jomen bra” på frågan hur resan har varit och får samma svar när han frågar hur de har haft det här hemma medan han har varit borta. En stund senare bryter Theo tystnaden med att upprepa frågan om det blir någon choklad. Istället för att svara på frågan hämtar Stefan paketet i hallen och lämnar återigen över det till sin fru.
”Kom igen nu, öppna, det är en överraskning.”
”Pappa, vart är chokladen då?”
Helena får av pappret, håller vasen i sina händer och sneglar upp mot sin make.
”Men älskling…”
”Visst är den fin!”
”… det är ju samma som vi har på soffbordet.”