”Gud skapade människan till sin avbild.”
Skapelseberättelsen, Första Moseboken
Runt hörnet ligger en butik. Butiken är en antikhandel. En plats som får somliga att lysa upp av förhoppning att fynda, och ger somliga en plötslig huvudvärk som får dem att vända i dörren.
Butiksägaren är inte född igår. Han vet att många vänder i dörren, så när vädret tillåter placerar han delar av sitt utbud på trottoaren så att man närapå snubblar över sakerna när man svänger runt hörnet.
Två män kommer gående längs gatan. De sicksackar genom butiksägarens noggrant utplacerade bråte. En av dem skyndar förbi, men den andre stannar till. Han har fått syn på något. Han står framför objektet som om någon kortslutit hans rörelseförmåga. Framför honom på marken står ett foto (ca 40x30 cm) med fyra kvinnor på. Kvinnorna står på rad med ryggen vända mot kameran endast iklädda bikiniunderdel.
Under vad som känns som en hel förmiddag, men snarare är någon sekund, är fotot allt som existerar för mannen. Plötsligt, nästan robotlikt, vrider han huvudet mot den andre mannen (som hunnit några meter ner längs gatan) och höjer armen och pekar på fotot.
Där står han tyst och stilla, likt statyn av Gustav II Adolf när han pekar ut ”här ska Göteborg ligga!”, tills hans följeslagare börjar undra vart han har tagit vägen och vänder sig om.
Deras blickar möts men inga ord utbyts. Mannen längre ner på gatan följer pekfingrets riktning med blicken och får syn på fotot. Deras blickar möts igen. Ett leende sprider sig över deras ansikten och de ger varandra en nick innan de fortsätter sin promenad i vårsolen.