Problemet när man pratar med ett av Jehovas Vittnen är att konversationen eskalerar snabbare än vad jag är bekväm med.
Där går jag en solig eftermiddag i parken. Jag tänker på vad jag ska handla till middag samtidigt som jag försöker se obrytt cool ut inför ett gäng 25-åringar som passerar. Jag tittar nonchalant åt sidan för att inte få ögonkontakt med dem, men i stället möter mina ögon en kvinnas blick. Hon tar några snabba steg fram mot mig, ”har du redan fått den här informationen?”
Hon sträcker fram en flyer med en QR-kod till en gratis bibelkurs. Innan jag hinner svara ”eeeh… nej…?” fortsätter hon med att fråga, ”vad tycker du om allt som händer nu?”
”Oj, tuff fråga”, tänker jag och ångrar plötsligt att jag inte läste tidningen samma morgon.
När hon ser att jag famlar efter orden fattar hon åter tag om taktpinnen och dyker ner i en förklaring att Jehovas (Guds) plan är att skapa en regering, med Jesus som ledare, som ersätter alla regeringar och sätter punkt för alla krig. Hon öppnar upp bibel-appen på sin mobil och läser ur Johannes (Lukas?). När hon har läst klart tittar hon upp på mig med en blick som säger att Johannes just ställde utom rimligt tvivel att den som inbillar sig något annat lever under en sten.
(Jag letar efter sätt att lätta upp stämningen och säger: ”jag visste inte att Gud ligger så långt fram i digitaliseringen”.)
När vi skiljs åt känner jag mig överkörd och märker att jag inte andats på länge. Ska Jesus ersätta Kristersson? Vart står han i klimatfrågan? Vad ska jag handla till middag?