Ingen plats i staden följer årstiderna som parken. Från vintermånadernas dvala till att solens värme öppnar sin famn framåt vårkanten och bjuder in till umgänge.
Och människorna tackar ja till inbjudan med vändande post. De som under vintern varit förpassade att spendera sin fria tid i hemmets inrutade tillvaro, kan nu beblanda sig med gamla vänner och nya bekantskaper.
En högstadieklass har slutat för dagen och äntrar fotbollsplanen och delar upp sig i två lag. Jackor och skor åker av och en känsla av lekfullhet sprids med vårbrisen.
Det ena laget gör 1-0.
2-0.
2-1.
En kille med luggen i ögonen rör sig förvirrat i ena hörnan av planen och försöker undvika bollen.
En kille skjuter allt vad han har och tittar bort mot ett gäng tjejer som inte tittar tillbaka.
En stor kille med häng lägger krokben på en annan, tar bollen och gör 2-2.
”Eey! Vafan, inget mål! Frispark!”, ropar någon.
Killen slår ut med armarna och säger, ”min älskade vän, enligt min åsikt var det inte frispark”, men med ett språkbruk jag väljer att inte replikera här.
Killen som fick krokben gråter. Någon gör 3-2 men få bryr sig. Killen med häng fortsätter sprida opassande ord runt sig. Tjejgänget reser sig och går bort mot ICA.
Solen och vårbrisen gör vad de kan för att hålla stämningen uppe, men skor och jackor tas på igen och snart står planen tom.
En ensam man tar ett par trevande steg in i parken.
Skannar av området med blicken.
Söker.
Snart har han hittat vad han letar efter.
När han rör sig mot sitt mål är stegen inte längre trevande. De för honom mot tre vänner som kickar boll. När vännerna gör paus i kickandet börjar mannen visa rörelser med armarna. Knytnävarna flyger fram i den tomma luften framför honom.
Entusiasmen sprider sig när han ser att de tre vännerna apar efter. Han rotar runt i sin väska och plockar upp ett par boxhandskar. Tröjan åker av. T-shirten ryker också. Han ger handskarna till en av vännerna och gestikulerar mot sin mage. Vännen ser tveksam ut.
”Jo, jo, asså jag lovar. Kompis kom igen.”
Vännen tittar på de andra vännerna.
”Asså det är lugnt. Kör nu!”
Mannen står framför dem och spänner sina magrutor. En av vännerna tar en handske och slår mannen tre gånger i magen. Mannen gäspar. Tre nya slag. ”Haha, slå kompis.”
Vännerna tar på sig sina skor och jackor och lämnar parken.
Mannen skannar på nytt av området med blicken.
Söker.
Med kvällens intåg letar sig de sista människorna hem. I hemmet erbjuds de några timmar av förutsägbarhet innan solen återigen sträcker ut en arm och säger, ”kom, följ med mig till parken”.
Och människorna tackar ja.