Del I - Mellan tallarna
Som liten kunde Anita se havet mellan tallarna genom köksfönstret. Mellan tallarna fanns en genväg till badplatsen som inte många kände till. Väl där stötte hon ibland på Jan. En dag köpte de glass. Det föll sig liksom naturligt att Anita och Jan skulle leva ihop. När Anitas mamma gick bort flyttade de in i stora huset, pappan sov i lillstugan, nu är pappan också gången.
Första gången Anita hälsade på Susanna, gift Schenström, berättade hon att “familjen ser fram emot att lära känna Anita och hennes make”, och att “vi har tagit hjälp av en arkitekt, min man, Olas, nära vän, för att rita sommarhuset, som vi ska låta bygga, som ska passa in med naturen runtom, och som jag är övertygad om att du kommer tycka om”, och att “ni måste komma förbi på fika när det är klart”.
Nu är tallarna borta. Det är som det är med den saken. Men det händer att Anita tittar ut genom köksfönstret och säger till Jan att “hade det inte passat bättre in med naturen om tallarna hade fått stå kvar?” Då svarar Jan att han inte är så mycket för att tycka vad som passar in bättre eller sämre, men visst var det fina tallar.
Del II - Genom häcken
Genom häcken på baksidan av huset kan Jossan höra om Schenströms har gäster över på middag. Från sonens rum på övervåningen kan hon till och med skymta grillplatsen men det hade ju varit befängt om hon stod och spanade på Ola Schenström medan han grillade.
Jossan älskar att komma ner till sommarhuset. Det har hon alltid gjort. Golfen, tennisen, och att träffa vännerna från stan under mer avslappnade former.
“Johan.”
“Ja.”
“Jag sprang på Titti utanför bageriet, hon sa att Wastessons kommer ner imorgon, vi kanske skulle spela en golf med dem på tisdag?”
Johan tittar upp från iPaden.
“Pojkarna har ju tennisskolan då”, fortsätter hon, “men jag kan be Mia ta med dem hem efteråt.”
“Men träffar vi inte dem hos Skölds?”
“Titti trodde inte det.”
“Okej.”
“Tänk på det. Jag promenerar ner till glassen, Tittis Amanda jobbar där i sommar, de skulle ses där och fika, jag ringer Mia på vägen och frågar om tennisen. Handlar du sen? Kan inte du grilla det där du brukar? Pojkarna drack upp all juice i morse också. Ring om det är något.”
Schenströms parkering är tom när hon promenerar förbi. De är säkert på golfen, tänker hon. Men då borde de bara tagit en bil. Susanna kanske är nere vid glassen.
Skönt att äntligen vara här, tänker Jossan medan hon slår Mias nummer.
Del III - Över staketet
Susanna kan inte minnas när hon var nere vid glasskiosken senast. Golf har blivit till en försommaraktivitet för henne och Ola. Frun i grannhuset har berättat att de arrangerar damgolf med efterföljande After Swing varje tisdag i juli, men Susanna har, så vänligt hon kan, förklarat att golf är en aktivitet hon utför tillsammans med sin make.
I takt med byggandet har Schenströms dragit sig tillbaka. Idyllen har blivit en After Swing. Anita har blivit en Jossan.
Nästa gång Susanna ser Anita stannar hon till och hälsar över staketet.
“Det är mycket folk nu”, försöker hon.
“Så är det.”
“Det känns som att det blir fler och fler för varje år. Jag och Ola är knappt nere och badar längre”, hon skrattar lätt.
“Nej, det är inte som det var inte.”
Anita tittar ner mot vattnet. Susanna följer hennes blick och ser deras husvägg breda ut sig. Hon vänder sig åter mot Anita som möter hennes blick innan hon vänder ryggen till och går in till sig.
Samma kväll riktar Susanna frågan, “vi kanske ska gå till Skölds i år?”, till Ola som med höjda ögonbryn och mat i munnen svarar, “men du står ju inte ut med dem där”. De fortsätter sedan att tömma sina tallrikar.
Något år senare säljer Schenströms sommarhuset. Olas vän, arkitekten, har påbörjat skisser på ett nytt hus.